Sanningen är att jag har varit på piss dåligt humör hela dagen, vet inte riktigt vad det är.
Men det har med att inom arbetsförmedlingen att man har inte så mycket kvar, jag vägrar som sagt komma in i fas 3 där.
Vännerna, vart finns dom lixom?? Känns som alla bara glider ifrån en hela tiden och man står där och undrar om man har gjort något fel.
Mitt liv just nu ser ut som att jag går hemma hela dagarna och inte gör någonting och undrar hur dom kan gå som dom gör.. Känns som det är motgång på motgång för en för allting. Så som jobb, vänner, allt.
Folk som inte hör av sig som man vill hålla kontakten med osv.
Pratade ut lite med mamma på en promenad på 5 km lite styvt. Känner att jag inte orkar mera, jag vill bara dra härifrån och skapa mitt eget liv. Med nån som man älskar möjligtvis. Finns den personen där ute som är rätt för mig? Börjar som sagt bli sjukt trött på detta, just nu känns det bara att man kommer bryta ihop och gråta. För allt är så förbannat tråkigt och jobbigt. Försöker hålla sig stark, men det vill inte funka längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar