Börjar undra lite över vad jag har gett mig in på, det är inte jag som gör något fel. Det är han, men jag blir en bricka i denna grej. Vet in vad som kommer hända eller något. Och sen när någon bor så pass långt ifrån en med så blir det ännu svårare.
Att mitt hjärta äntligen klappar för någon jag verkligen kan tänka mig spendera mitt liv med, men vet om att han har en tjej och undrar vad han håller på med. Så gör det lite svårare, att veta att han rör någon annan, fast jag inte träffat han.
Det är egentligen han som gör allt det här, men med mitt hjärta med. Att få det krossat vet jag inte hur det känns, men när jag tänker efter att han kan lämna mig bara så där så gör det otroligt ont.
Så jag har nog gett mig in på något som jag inte bör ha gjort... Vet inte riktigt vad jag ska tro när han säger att han är kär i mig osv. Visst det pirrar till i magen och man har faktiskt inte haft såna här känslor för någon annan då blir det ju så..
Mm, vi får se vad som blir om vi nu kommer ses någon gång med vill säga. Jag kanske drar mig ut till slut när jag inte klarar av mer..
Hatar att vara beroende av en människa så där med, när jag inte vet vad jag vill..
Kan man inte finna någon på nära håll istället.
Sen blir jag så sur med på mormor när hon säger, du kommer aldrig kunna flytta hemifrån. Du är mammas flicka och kommer aldrig flytta hemifrån. Ibland blir jag så sur, då bara jaha. Du tror inte jag kommer flytta som mina kusiner har gjort. Jag vet och känner det inom mig att jag inte passar in här där jag är idag.
Att jag kommer flytta någonstans. Men här hör jag inte hemma..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar